1283-1344 Italian Simone Martini Locations He was a major figure in the development of early Italian painting and greatly influenced the development of the International Gothic style. It is thought that Martini was a pupil of Duccio di Buoninsegna, the leading Sienese painter of his time. His brother-in-law was the artist Lippo Memmi. Very little documentation survives regarding Simone's life, and many attributions are debated by art historians. Simone Martini died while in the service of the Papal court at Avignon in 1344. Simone was doubtlessly apprenticed from an early age, as would have been the normal practice. Among his first documented works is the Maest?? of 1315 in the Palazzo Pubblico in Siena. A copy of the work, executed shortly thereafter by Lippo Memmi in San Gimignano, testifies to the enduring influence Simone's prototypes would have on other artists throughout the fourteenth century. Perpetuating the Sienese tradition, Simone's style contrasted with the sobriety and monumentality of Florentine art, and is noted for its soft, stylized, decorative features, sinuosity of line, and unsurpassed courtly elegance. Simone's art owes much to French manuscript illumination and ivory carving: examples of such art were brought to Siena in the fourteenth century by means of the Via Francigena, a main pilgrimage and trade route from Northern Europe to Rome. Simone's major works include the Maest?? (1315) in the Palazzo Pubblico in Siena, St Louis of Toulouse Crowning the King at the Museo di Capodimonte in Naples (1317), the S. Caterina Polyptych in Pisa (1319) and the Annunciation and two Saints at the Uffizi in Florence (1333), as well as frescoes in the Chapel of St. Martin in the lower church of the Basilica of San Francesco d'Assisi. Francis Petrarch became friend with Simone while in Avignon, and two of his sonnets make reference to a portrait of Laura de Noves he supposedly painted for the poet.   Related Paintings of Simone Martini :. | The Angel of the Annunciation | Madonna and Child with Angels and the Saviour | Lodewijk of Toulouse Crowns Robert of Anjou, King of Napels | The Deposition | Christ Discovered in the Temple |
Related Artists:
Giovanni Benedetto Castiglione
was an Italian Baroque artist, painter, printmaker and draftsman, of the Genoese school. He is best known now for his elaborate engravings, and as the inventor of the printmaking technique of monotyping. He was known as Il Grechetto in Italy and in France as Le Benedette.
Frederick Goodall,R.A
1822-1904 Painter, son of (1) Edward Goodall. He was taught by his father and first exhibited at the Royal Academy in 1838. His earliest subjects were rural genre scenes and landscapes, many derived from sketching trips made between 1838 and 1857 in Normandy, Brittany, Wales, Ireland, Scotland and Venice. In the 1850s he also painted subjects from British history. More significant for his subsequent career was his visit to Egypt from September 1858 to April 1859. In Cairo he lived in a house in the Coptic quarter with Carl Haag. Together the two artists went on expeditions to Giza to draw the Nile, the Sphinx and Pyramids, and to Suez and across the Red Sea to the Wells of Moses at 'Uy?n M?sa. Goodall also made rapid sketches in the crowded streets of Cairo. 'My sole object in paying my first visit to Egypt', he wrote, 'was to paint Scriptural subjects' (Reminiscences, p. 97). The first of these, Early Morning in the Wilderness of Shur (London, Guildhall A.G.), was exhibited at the Royal Academy in 1860 and won him critical and popular acclaim. In 1864 he was elected RA. Much of the rest of Goodall's long career was devoted to painting similar scenes of Egyptian life with biblical associations, for which he made reference to his sketches and to Egyptian artefacts and clothing.
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).